OBS! Denna sida är under utveckling,
                    www.monros.se                                                                                                     riktad speciellt till intresserade! 
     
    presentation
          och bakgrund till varför och hur 
          Monika började måla...

meriter     

separatutställningar

samlingsutställningar         

övrigt

http://www.monros.se/images/Monika%20i%20Mallorca%202.jpg

                                  biografi

 KLASSLÄRARENS GÅVA
Anlag och intresse för konst fanns redan från början av min uppväxt i Västerbotten. Min tvillingsyster och jag ägnade oss helst åt att läsa, filosofera, skriva, måla och teckna som barn- och tonåringar. Vi fick därför i uppdrag att ta ansvar för byns "bibliotek" - dvs. böcker som utvaldes genom en bokbuss. Vi hade en permanent konstutställning inne i en garderob, där föräldrarna förevisade våra alster för bekanta och släktingar. Orsaken till varför jag i tidig tonår började måla oljetavlor, vilket  var ganska ovanligt, berodde på min klasslärare, som en dag överraskade med att skänka mig en hel oljefärgslåda. Komplett med färgtuber, penslar och målartillbehör.

Som vuxen var det vissa platser som särskilt stimulerade till måleri, som t.ex. när jag och min man bodde i Uppsala, på Åland, i Dådran och en sommar på Gotland. När jag inte målade, så studerade eller arbetade jag på olika orter i Sverige. Eftersom jag till en början inte hade någon tanke på att ställa ut eller att sälja, så skänkte jag bort mina alster till dem som ville ha. Långt senare, när jag började ha utställningar, förstod jag värdet i de bortgivna alstren. På försök erbjöd jag mig att köpa tillbaka en del av dem, av släktingar, bybor och bekanta, i hopp om att få använda dem på olika utställningar, men se DET gick de inte med på.

 FAMILJ OCH YRKESLIV 
I ungefär femton år arbetade jag som lärare på olika stadier. Till en början som springvikarie på låg- och mellanstadiet, senare som bildlärare på gymnasie- och grundskolor, framförallt i Borlänge kommun (en tid även i Gagnefs och Rättviks kommuner). Efter att jag bildat familj och ett svårt livsval uppstod, återupptog jag måleriet igen. Denna gång på allvar. Det var efter att jag gav upp en påbörjad bildlärarutbildning i Umeå, i början av 90-talet, som skulle ha lett till lärarbehörighet och fast anställning. Studieorten låg tyvärr för långt från barn och hem i Borlänge. Det var mitt eget fria val och jag ångrar inte detta, för i och med det kunde jag obehindrat fortsätta att ägna mig åt min familj och samtidigt passa på att förverkliga ett annat starkt behov...     

 VÄGLÖSA VÄGENS VÄG
Att återuppta måleriet var en dröm jag närt sedan länge. Nu fann jag att omständigheterna på ett nästan brutalt sätt synkroniserade och sammanföll med min önskan och s a s nästan "lade sig" framför mina fötter. Efter femton års uppehåll och vid 40 års ålder, fick jag tillfälle att återknyta kontakten med mitt skapande behov igen. Det var en tuff utmaning att ge upp ett yrke för att utan vägledning ge sig i kast med att börja måla på heltid, på allvar och på riktigt för första gången i sitt liv. Men jag följde mitt hjärta och tog de första osäkra stegen in på den våghalsiga VVV - "Väglösa Vägens Väg". En trång och snårig sträcka utan vare sig "räcken" eller garantier om trygghet eller mål. Ett chansartat företag? Jovisst, och inte var det kostnadsfritt heller att hyra en ateljé mitt inne i stan! Frågan var också om jag var tillräckligt motiverad och talangfull för att kunna genomdriva detta projekt. Det skulle visa sig ...kanske.

 ÖVNING OCH FÖRBEREDELSE
Jag hade tur, hittade ett lämpligt fint litet trähus i en anrik liten gård i centrum av Borlänge stad, vilket blev min allra första ateljé några år framöver. Huset låg centralt till och gården var präglad av charm och poetisk "touch", vilket passade mig perfekt. Huset är  tyvärr idag rivet och finns därmed inte mer i sinnevärlden. Att min ateljé bara var ett halvt hus passade förträffligt bra in, då jag ju också själv är en "halva" kan man säga - en biologisk enäggstvilling. Den andra "halvan" (av mig) bodde länge i en helt annan del av landet, men bor numera i närheten av mig.
   Ateljén 1996                                                                                  I det här huset satt jag varje dag för mig själv från tidig morgon och övade träget upp både färgsinne, perspektiv, komposition, teknik och intuition. Jag gick in för min nya uppgift med stort allvar och tänkte minsann inte fuska. Nu skulle det inte enbart plaskas med färger, nej, från grunden skulle det byggas, annars fick det vara! Tekniken och det figurativa uppövandet ansåg jag vara en självklar förutsättning för en säker grund, det "skelett" som skulle ligga till stöd för det på sikt mera fria byggandet. Jag uppsökte därför en etablerad tekniskt utvecklad och begåvad konstnär i Borlänge - Anders Björnhager. Han dolde inte sina tvivel inför att börja måla i min ålder. För sin del hade han hållit på i tjugofem år för att komma någon vart "och först NU börjar det lossna", upplyste han om. Jag erkände att det mycket riktigt inte fanns några förnuftiga skäl (däremot nödvändiga...) Om det var ett riskföretag, så var mitt beslut ändå orubblig och jag tror att han förstod att det inte hjälpte att försöka tala till rätta. Jag känner tacksamhet till Anders, som blev en slags mentor för mig. Han visade sig hjälpsam och vänlig nog att hjälpa till med inköp och rådgivning, för att jag skulle komma igång. En tid målade han, jag och ett antal andra konstnärer på Lisselgården i Borlänge. Det var en mycket rolig tid, minns jag.

  INTE SOM JAG TÄNKT
I början var jag ju bara inställd på att öva upp färgsinne och teknik, och då jag ännu inte hunnit hämta några idéer eller impulser utifrån, tog jag det mesta av mitt stoff inifrån. Motiv som helt naturligt seglade upp av sig självt, medan jag satt i ateljén. Det visade sig att jag ofta inte ens själv förstod vad som illustrerades fram. Och ju större mitt bryderi var och ju mera uppmärksamhet jag gav det inifrån kommande bildflödet, desto mera förökade det sig. Motiven var symbolladdade. Detta väckte min nyfikenhet och lockade mig att försöka förstå och tolka dem. Och därigenom kom jag osökt in på studier i ämnen, som jag även förut berört, såsom folksagor, myter, Jungianska teorier, psykologi, drömteorier och annat... Det blev en spännande tid av introvert betraktande av mig själv och det existentiella livet i allmänhet. Idag anser jag att denna förberedelsetid etablerade en väsentlig kontakt med mig själv, vilket var en ovärderlig förutsättning för uppväckandet av skaparförmågan. Det är förmodligen flera andra konstnärers erfarenhet, om det inte handlar enbart om experiment eller avbildning av den yttre verkligheten förstås.

 INVIGNING I SYMBOLISM
Den allt mer intressanta bildkommunikationen övertygade mig om att jag hade att göra med det verkligt genuina språket, som omskriver och sammanfattar komplexa och invecklade företeelser i enkla s.k. symboliska liknelser, via konkreta eller abstrakta uttryck. Tyvärr har den moderna människan förlorat en stor del av kontakten med denna kommunikationsform och dess innebörd.
Till viss del var mitt intresse grundlagt sedan förut, av att jag bl.a. hållit på en tid med grafologiska uttolkningar, att jag har studerat på Steinerseminariet o.a. Genom mina privata studier och dagliga bildframställningar, kom jag på ett medvetet sätt, att med tiden invigas alltmer i symbolvärldens beslöjande mystik. Personliga erfarenheter, minnen och dolda sidor hos mig själv hade uppväckts och börjat "tala". Jag kom på det sättet mig själv väldigt nära och lärde mig genom det, att se ett tydligt samband mellan introverta och extroverta skeenden. Hur de yttre sammanhangen hängde ihop med inre och tvärtom, hur motsatsvärldarna påverkade, förutsatte, speglade och laddade varandra. Konstutövandet utvecklades därmed inte bara till en katalysator in i min egen personliga "hemsida", utan väckte också förståelse och intresse för andras.
Om jag hade hindrat nyfikenheten och stått emot ett mera fördjupat intresse för betydelsen av den opåkallade "sändningen", om jag hade nöjt mig med att bara måla för utställningar, ja då hade mitt skapande förmodligen fått vara ett mål i sig. För att förverkliga mig själv, uppnå bekräftelser och kanske  erkännande. Men redan vid "tröskeln" blev jag hejdad till de stora ambitionerna, eftersom jag zoomade in mig på bildens våglängd för att också förstå och sätta mig in dess djupare innebörd. Därmed tog måleriet en annorlunda, mera omständlig och oväntad inriktning, men som visade sig stå mig närmare och vara mera spännande än uppmärksamhet och utställningar. Som likväl inte uteslöt det andra... Som tur var, får man väl säga!
Snart kom jag att ställa ut här och var och kom därmed automatiskt i förbindelse med andra konstnärer och vidare in i olika konstsammanhang. En helt ny värld, med en intressant kategori av människor öppnade sig. Mitt initiativ och företagande gick över all förväntan. Det nya livet gav framgång och livskvalitet och allt kändes gott och väl.

 BESÖK AV ORIGINAL
Eftersom ateljén låg centralt belägen, kunde bekanta och nyfikna förbipasserande på stan lätt dyka upp. Som lärare var jag van vid att ständigt leda och omge mig av hundratals människor varje dag. Nu arbetade jag helt för mig själv, förutom att en stor del  kända och mindre kända udda personligheter från Borlänge gärna fann sin väg in i min ateljé. En kvinna "polade ihop"  med mig ett tag och målade bredvid. De ville gärna umgås och prata och min känsla sa mig att de betraktade mig som en av dem. När vänner eller mera besuttna människor var på besök, föreföll de snarare förvånade, ja om inte lite konfunderade över min lilla värld. Ja, det var minst sagt väldigt intressanta och lärorika år av märkliga möten och upplevelser i min ateljé i Borlänge. Som omväxling tog jag stundtals emot barngrupper från förskola och skola, vilka jag ledde små konstövningar med. Det var härligt att se deras iver att  få måla och lackera stenar, lyssna om min konst, fika och umgås.

 NATURMYSTIK
De medier jag använder mig av, varierar från olja, akryl, tusch, akvarell till blandteknik - allt efter infall och idé. Växlar också mellan yttre och inre världar, eftersom växling stimulerar min skaparkraft.
Det som gestaltas fram varieras också kraftigt. Det kan handla om fantasiskildringar, stilleben, landskap, porträtt, psykologiska, politiska och samhällskritiska budskap, illustrationer, sagoberättelser, stämningsbilder, abstraktioner, affischkonst, färg- och formkompositioner, kalligrafiska utsmyckningar, krokistudier, dekorationer, dröm- och minnesbilder, tankeväckande budskap och en del annat.... 
Jag var under denna tid mycket produktiv och kreativ och utvecklades till en ganska mångsidig konstnär, om jag får säga det själv. Någon okänd utbrast en gång spontant: "Du måste ha ett mycket rikt inre liv, som målar så varierat och fantasifullt". De orden träffade, för fantasi förvärvades genom min uppväxt i en stor och livlig familj och släkt i Norrland. Det var en robust men RIK värld i min lilla by i Västerbotten. Barn, uppväxta på den här tiden i en liten norrländsk bymiljö, levde som regel väldigt fritt i en obegränsad tillgång av starkt skiftande natur. Vi tog starka intryck, av naturstämningar, av ljuset under somrarna och av naturmystiska upplevelser, som moder natur skänkte och berikade oss med dagligen. Det här och annat kan ha bidragit till att jag utvecklades till en metaforiskt inriktad konstnär, en naturromantiker med stark böjelse för symbolism.

 "FÄRGPÅVERKAD" OCH "I EN ANNAN VÄRLD"
Färgvärlden har ofta en påträngande inverkan under de mest intensiva skapelseperioderna,  p g a  den uppövade känsligheten hos synsinnet. Men vad som är än mera intressant, det är att  vid djup koncentration, kan också tids- och rumsupplevelsen mer eller mindre avstanna.
Som alla vet, är det ju under sovande tillstånd som drömbilder uppstår, och i ett ungefär liknande tillstånd upplevde jag mig ofta försänkas i, när jag skapade. När jag hade musik på för att komma igång, så hände bara efter en stund att  ljudet  "försvann" utan att jag ens var medveten om det. En sån gång kunde det hände att det inte kom något svar om någon tilltalade mig. Inspiration..? Jo för tusan, MEN också "transpiration",  ska inte förglömmas! Det kräver koncentration.
Under de perioder jag satt i mitt hem och målade var det väldigt lätt att glömma tider - att äta, laga mat och se till familjens behov, ska jag erkänna. Då var det långt bättre och mera strukturerat med en ateljé utanför hemmet. 
Som lärare var jag alltid van vid strikta rutiner, närvaro, tider och plikter och kunde därför knappast föreställa mig vilken annorlunda värld en konstnär lever och arbetar i, och som jag bara beskrivit en liten del av här. Det innebär t.ex. att ryckas med i sin uppgift så hängivet, att man lätt glömmer bort även sig själv. Wow...!
Att  bli så uppslukad, betyder att uppgiften kräver en sådan samling, anser jag. Ja helst i EN enda centrerad punkt faktiskt. Till sin förvåning kan man bli belönad och upptäcka att man åstadkommit något som är utöver vad man trodde sig klara. Det här tänder och engagerar, vill jag lova! Detta fenomen är ett mål i sig och är vad jag eftersträvar, en väg som passar mig - det är fritt, koncentrerat och passionerat.

En konstnär som har familj, måste alltid vara beredd att pendla i tvära kast mellan inre och yttre domäner, inte enbart i omsorg och hänsyn av anhöriga, utan också för att själv hämta kraft. Det är mest av allt familjen, vännerna, trädgården och de enkla, timliga omsorgerna som skänker den bästa återhämtningen, upplever jag.

 AVVECKLAS ELLER UTVECKLAS?
Efter flera år av utställningar, av idogt övande och inträngande i teknik, koncentration och upplevelsevärld, kom en dag behovet att vila och att få utvecklas. Flera nattdrömmar antydde detta, även om jag helst ville tränga bort detta faktum. Jag hade fått uppleva till en del hur det var att få tillhöra en av konstnärerna på stan, fått smaka på lyckan att få beröra människor med min konst, fått sälja tavlor, förmedla budskap, ta emot uppskattning, beställningar, möta journalister, konstkritiker... och annat. Det var värdefulla erfarenheter, men nu närmade sig ett steg, som handlade om att  utvecklas vidare i mitt personliga konstuttryck och liv (inte minst mot bakgrund av att jag började måla för utställningar så sent i livet). I denna period kom en mängd händelser att  synkronisera med detta behov (typisk lagbundenhet!) som utmynnade i att jag tvingades göra uppehåll med heltidsmåleriet.
Det var naturligtvis emot min medvetna vilja, men det är ju de omedvetna behoven som styr, så därför kan man rätt som det är, finna sig tvingad att "vila på lagrarna" ett slag, även om man subjektivt sett upplever sig ha mycket kvar ännu att ge och hämta ur den djupt lagrade "vinkällaren". Förhoppningsvis skulle jag få återkomma lika aktivt igen, det var och är alltjämt tanken.

 OVÄNTAT BESÖK
Innan tiden var inne för uppehållet, fick jag ett besök jag sent ska glömma...!
En osannolikt stor och unik fågel kom  flygande en dag och landade på mitt hustak. Det var en berguv. Jag trodde inte det var sant, för uppe i Norrland hörde jag ju ofta dess läte om kvällarna inifrån skogarna, men varken jag eller någon annan SÅG den skygga fågeln. Nu satt det en fullt synlig och levande en på mitt hustak, mitt på ljusa dan, i centrum av en stad (...) Helt otroligt! Första tanken var att att någon skämtade med mig, att fågeln var uppstoppad. Men nej, så var det inte! Fastän jag vid det laget var övertygad om att yttre skeendena ofta förmedlar och speglar inre, så tänkte jag inte alls på att nedlägga någon betydelse i denna märkliga incident. Jag var bara fascinerad. Numera vet jag ju att ugglor står som symbol för djupa förändringar, på gott eller ont. Och en tid därefter inträffade verkligen genomgripande förändringar...
Min man fick ett attraktivt jobb på en annan ort, som låg ogästvänligt och långt avsides till i landet. För att hålla ihop familjen, beslöt vi att flytta till den nya orten och det innebar att jag tvingades bryta upp från min unika ateljé i Borlänge. Det var återigen ett mycket svårt val, men som jag valde efter noga övervägande.

 M(Å)LA I KVARN  
Den nya orten var byggd på ett träsk... Luftfuktigheten var mycket hög och jag som var van vid sandjord och torrtallar i bergiga Norrland, vantrivdes i det blöta, härjigt snåriga och platta landskapet, där allt tycktes ligga udner evig stiltje. I väntan på en ny förändring, startade jag och en konstnär i bygden utställnings-verksamhet för konst, i en gammal övergiven kvarn i trakten, i Gruckå kvarn. Det tog sex (6) veckor att röja och städa upp i den gamla kvarnen från 1800-talet, där ingen städat någonsin under decennier. Vi åstadkom en kulturgärning i bygden när vi skapade denna utställningsmöjlighet för kulturarbetare, amatörer såväl som professionella konstnärer. Samtidigt som platsen blev ett utflyktsmål för ortsbefolkning och bilister (på väg mot bl.a. Sälen). Miljön var lyriskt vacker, med näckrosdamm, porlande fors och en "mjölnarbostad", som användes till bak och försäljning av bröd. Det kom många besökare och verksamheten gick med framgång.
Men med mitt eget måleri var det inte så särskilt bevänt med längre. Det illustreras i ett motiv nedan som heter Träsket, och som kan stå som exempel på en av mina många "berättelser". Efter denna epok återupptog jag bildläraryrket när möjlighet gavs och målade nu  enbart inför inbjudna utställningar.      

   Gruckå Qvarn - B. Jonsson                                                                                                                        
 Bildmotivet nedan skildrar hur jag som är en natur- och skönhetsälskare, råkar befinna mig på ett oändligt träsk, av alla mindre behagliga platser. Jag försöker blicka upp mot "horisonten", då min förhoppning är att jag en vacker dag ska lyckas ta mig över kullen, ta mig tillbaka till en mera levande och "civiliserad" värld igen, för att lyckan åter skulle infinna sig. Det "garanterade" nämligen det lilla vita molnet ovanför! Det dröjde visserligen några år, men idag befinner jag mig faktiskt där, på en ort vid Siljans strand - Leksand.
Denna levande, vitala ort i Dalarna är en mycket poetisk och inspirerande plats för en bildskapare. (Där hade jag nog inte hamnat om det inte vore för träskets skull!). Ser nu fram emot den dag jag åter kan börja måla på heltid. Till att börja med har jag skapat denna hemsida på nätet. Nyligen har jag också beviljats medlemskap i konstorganisation som heter KRS - Konst Runt Siljan. Jag har därmed erhållits äran att få tillhöra en av Siljanskonstnärerna. Det betyder  att jag bl.a.kommer att ha Öppet Hus  och visa upp mina alster för allmänheten under Kristi Himmelsfärdshelgen, varje år. Välkomna ALLA som kan och vill!

                                                                                                                                                 

  DEN INRE DRIVKRAFTEN                                                                                           Träsket 
...anser jag är en förutsättning till all äkta skapande. Den bör vara så fri som möjligt, inte hämmas av något tvång eller några som helst bör-och skall-inställningar.

Oavsett vilka förväntningar som påläggs oss kulturarbetare, genom beställare, trendriktningar, köpare eller konstkritiker, så måste man likväl vara stark nog att våga gå sin egen väg. Skapardriften måste med nödvändighet utgå inifrån, ur myllan av ens egna  privata behov, erfarenheter och intryck. En bildskapare som lyckas förhålla sig någorlunda fri och öppen för utifrån och inifrån kommande intryck/stimuli (vilket de facto är de element som driver på skaparandan och som sätter igång "katalysator-knappen") utan att låta sig styras av osmälta förväntningar eller underliggande dunkla motiv med sitt skapande, är en konstnär som har förutsättningar att växa och utvecklas. Enkelt och självklart, men ack så svårt att i längden bibehålla en sådan balans och tyvärr är det heller inte många som lyckas med detta. Det lurar försåtliga fällor på vägen och det är mycket lätt att falla offer för dem.
Det kan t.ex. handla om vanlig simpel publik- och/eller konstkritikerfjäskeri... Mycket utbrett fenomen! Och då i regel antingen det ena eller det andra. En annan mera svårgenomskådlig fälla, det är när en kulturarbetare får översvallande positiv kritik av en konstkritiker. En sådan fantastisk uppsving och framgång kan, om det vill sig riktigt illa, binda upp och förmå en kulturarbetare att driva fram upprepningar i det oändliga, kanske t.o.m. under resten av sitt liv. Risk för överanpassning är stor också på grund av ekonomiska hänsynstaganden, och om man vill tillhöra dem som "räknas", som får ställa ut, så kan det tyvärr vara lätt att forcera sin egen utveckling. Farorna leder till stagnation och glädjelös fabrikation, istället för utveckling. Det är viktigt med kritik och med framgång, men viktigaste är det att vara stark och självständig. Att i första hand förhålla sig lyssnande inåt, acceptera naturlagen att skapardriften, som allting annat, går både upp som ned, kan beröra somliga men aldrig alla. (Som kulturarbetare får man också räkna med att kanske inte bli förstådd eller uppmärksammad förrän man dragit sitt sista penseldrag, tyvärr!). Så det gäller att inte ge upp eller avliva det enda riktiga man har, sin egen drivkraft, vart helst den än vill leda en och i vilken utvecklingsnivå den än befinner sig.
För vad hjälper det  en konstnär att på sikt börja "producera", vinna konstkritiker och vara köpare till lags, om man ignorerar sina egna behov och inre drivkrafter?  

För mig var det viktigt att utveckla konstskapandet från grunden, med perspektivlagar, färglära, komposition... osv.. för att utveckla behärskandet av tekniken och för att åstadkomma en så stor frihet som möjligt i ett senare skede. För en annan kan det räcka med att hänge sig uteslutande åt färg o form, på ett eget personligt sätt. Allt är rätt om det bara överensstämmer med ens egna inre intentioner, som jag ser det. Så det ju med ALLT i livet egentligen, om man tänker efter.
          Kvarnfönstret                                                      
 VAR FINNER MAN INSPIRATION?
Inspiration kan inte alltid härledas, och det är oerhört individuellt vad som väcker visioner och associationer, men omedvetna källor av djupa intryck och minnen kan framkallas, bl.a. genom koncentration. För  mig är det naturen och  musiken (kanske främst  den klassiska) som har en speciell förmåga att framkalla inre bilder.
Associationsförmågan hos mig kan möjligen också ha stimulerats av åratals övningar förut i meditation.
Verktyget för att skapa sker alltid med hjälp av intuition. Utan någon sådan utvecklad förmåga, skulle man stå sig ganska "slätt", anser jag. Kanske på sin höjd nå resultat genom rena tillfälligheter, genom efterapningar eller simpel fabrikation. Med hjälp av intuition kan motivet framkallas och laddas med känsla, äkthet och karaktär, så att ett personligt budskap och avtryck kan förmedlas, som andra människor kan leva sig in i och identifiera sig med. Därmed inte sagt att skapardriften, att uttrycka och kommunicera, behöver vara riktad mot yttervärlden. Den är som allra bäst när den inte är riktad alls.
 EN NY INRIKTNING
Det expressionistiska uttryckssättet, som när jag "återger en berättelse", som många av mina symbolillustrationer ger exempel på, är nog den stil som övervägt mest och som jag själv, konstkritiker och konstintresserade i allmänhet värderat högst. På senare år har dock stilen utvecklats mera åt nonfigurativ riktning, vilket jag för närvarande utvecklar. Jag är i skedet där jag vill försöka förenkla formerna och helst förena figurativt med abstrakt måleri. Men det återstår att se vad som följer av detta! Jag bekymrar mig dock inte nämnvärt om stilen. Den anser jag är ett medel mera än ett mål, som växlar beroende på vad som ska förmedlas. Så syftet och temat får i regel avgöra stilen. Det viktigaste anser jag vara förhållningssättet till skapelseprocessen. Vilken roll och vilket budskap jag som konstnär kan tänkas ha och om jag har tillräcklig kontakt med mig själv för att komma åt det som just jag speciellt kan uttrycka. Lyckas jag med det, så tror jag konsten överlever och håller sig levande på sikt, oavsett framgång eller motgång, uppehåll eller verksamhet.
 .                                                                 

                                                               

                                              citat   

      "Konsten är en lögn som får oss att inse sanningen"
       Pablo Piccaso (1881-1973)

      "En konstnär är ingenting utan gåvan, men gåvan är ingenting utan arbete" 
       Émile Zolas (1840-1902)

      "Bara när konstnären inte längre vet vad han gör, gör konstnären bra saker" 
        Edgar Degas (1834-1917)

      "Det farligaste som finns för en konstnär är beröm" 
       Edward Munch (1863-1944)

      "Det svåra är inte att göra mästerverk, utan att försätta sig i det tillstånd då man gör ett" 
       Elmer Diktonius (1896-1961)
  
      "Konst är ett samarbete mellan Gud och en konstnär, ju mindre konstnären gör, desto bättre" 
       Jean Poul (1763-1825)      

      "Man ska aldrig låta sig förtryckas av några av allmänhetens krav - det är den säkraste vägen till 
       konstnärlig impotens"  
       Lasse Ellegard

      "Det finns två slags konstnärer: de som  målar för att minnas, och de som målar för att  glömma" 
       Okänd 

       "Om naturens språk är stumt, eftersträvar konsten att bringa det stumma till språk."
       Ardorno, tysk filosof

 

    konststudier


 Dekoratörsutbildning
Tvåårig grundläggande kurs
i bl.a. perspektivlära, typsnitt, textmåleri, reklam, dekoration..
 Klockarskolan Skellefteå
 

Natur- och Kulturstudier, med bl.a. foto och keramik
Hemse folkhögskola  
Gotland

Konstövningar och studier i Waldorfmåleri  med inriktning på Goethes färglära,
Rudolf Steinerseminariet, Järna

Konstnärlig grundutbildning,
Skinnskattebergs
folkhögskola


Ofullbordad bildlärar-
utbildning
Umeå universitet
 

Datorutbildning i webbdesign och hemsidor
Högskolan Leksand


Fristående kort- och långkurser i olika delar av landet:
Frihandsteckning, Porslinsmålning, Marmorering, Kroki under olika omgångar, Kalligrafi,
Kurbits, Screentryck, Keramik, Foto under olika omgångar, Waldorfdockor, Korgmålning, Bokbinderi... m m 
 

 

s e p a r a t u t s t ä l l n i n g a r 

   1996   Borlänge, ateljén 
   1996   Vännäs hembygdsgård
   1996   Borlänge, Restaurang Rosmarin 
   1997   Borlänge, ateljén
   1998   Borlänge, Hantverksgalleriet
   2002   Falun, Café Konduktören
   2003   Borlänge, Galleri Gustaf
   2008   Konst runt Siljan, ateljén i Leksand
   
            

j u r y b e d ö m d a 
u t s t ä l l n i n g a r

   1980   Eskilstuna konsthall
   1996   Falun, Dalarnas museum,
             Dala Konst,  - Höstsalong
   1998   Borlänge, Kupolen "Event Vision" ?
   2005   Mora Kulturhus
   2006   Höstsalong, Dala Konst, Dalarnas
             museum, Falun

 

 

 

 

 

                      upp

 

s a m l i n g s u t s t ä l l n i n g a r

   1980   Eskilstuna konsthall
   1993   Umeå - Elevutställning
   1996   Vindeln - Konst i Kvarn 
             Borlänge konsthall - Julsalong
              Dalarnas museum - Höstsalong,                Dala Konst             
   1997   Vindeln - Konst i Kvarn
   1997   Borlänge konsthall - Julsalong
   1998   Vindeln - Konst i Kvarn
   1998   Borlänge konsthall, utställning till  
             förmån för "Noaks Ark", Stockholm 
   1998   Borlänge - Borgen  
   1998   Borlänge, Kupolen - Events Vision
   1999   Borlänge konsthall - Julsalong
   1999   Äppelbo, Vansbro - Gruckå kvarn
   1999   Nås missionshus
   2000   Vansbro, konstförening "Färg och Form"  
             - Grottan
   2000   Vansbro, Grottan - Julsalong                
   2000   Äppelbo, Vansbro - Gruckå kvarn 
   2000   Borlänge konsthall - Julsalong
   2001   Borlänge konsthall - Julsalong
   2001   Borlänge, Lions Club - Vårsalong
   2002   Borlänge - Galleri Gustaf 
   2002   Borlänge konsthall - Julsalong 
   2002   Falun, Café Konduktören - Julsalong
   2003   Leksand - alternativ Julsalong
   2005   Borlänge, Lions Club - Julsalong
   2005   Mora Kulturhus 
   2006   Rättviks Kulturhus, Rättviks konstförening              - medlemsutställning 
   2006   Falun, Dalarnas museum,
             Dala  Konst - Höstsalong
   2007   Rättviks Kulturhus, Rättviks Konstförening
              - medlemsutställning
   2008   Rättviks Kulturhus, Rättviks Konstförening               - medlemsutställning     
   2008   Rättviks Kulturhus - Konst runt Siljan            
   2008   Orsa, Galleri Orsak - Konst runt Siljan
   2008   Dala-Järna, Grånäs hembygdsgård,
            "Färg och Form" - medlemsutställning
   2008   Nås, Storänget, under "Ingmarsspelen"
   2008   Leksand, Bilkompaniet - Konst runt Siljan
   2008